Surfers Hospital
Surfers Paradise. Hur hamnade jag här? Det undrar jag också. Men som ni ser på bilden så mår jag ganska bra nu.
Det hela började för några dagar sedan, jag hade ont i örat och halsen, kände att nåt inte var som det ska så jag gick till läkaren. Där fick jag inte mycket till hjälp utan jag skulle äta Ipren och vila, mer kunde jag inte göra. Dagarna gick och jag fick svårare och svälja. Tillslut en morgon fick jag knappt ner mitt egna saliv. Halsmandlarna var nu snarare plommon än mandlar. Gick liksom inte att se ner i svalget. Vilmis min räddare, tog med mig till läkaren igen. Så snälla läkare här, hon gav mig pencillin och några andra mystiska piller och bedömde att jag hade "acute tonsillitis", skulle säga halsfluss. Efter det kändes det bättre. Fram till på natten, då jag låg och stirrade i taket och salivet gick inte att få ner. Så det var bara att gå tillbaka på morgonen, där träffade jag läkare nummer tre. Enligt honom hade det blivit ännu värre. Halsmandlarna hade svullnat ihop, den ena hade gått över till andra sidan. Han skakade på huvudet och sa att jag måste till sjukhus, halsmandlarna måste bort innan de täpper igen helt. Eftersom sjukhuset i Byron inte gör några sådana operationer så föreslog han att jag skulle åka till Surfers Paradise nu på direkten. Så det fanns inte så mycket annat att göra. Vilma bokade om och fixade så nu är vi här! Vet inte vad jag skulle ha gjort utan min mosi.
Väl framme i Surfers åkte Vilma till hostellet med våra enorma backpackerryggor och jag tog mig till sjukhuset. Här väntade jag tre timmar, suck suck. Men tillslut fick jag hjälp av snälla sköterskor. De satte i dropp och gav mig piller och "sprutor" med antibiotika sen var det bara att sova med alla slangar. På morgonen skulle vi se om svullnaden hade gått ner och i så fall skulle jag slippa operationen. Jag måste ha somnat med en gång för mer minns jag inte.
Idag vaknade jag upp som en ny människa. Lättnaden att kunna äta frukost utan att behöva bita ihop efter varje tugga. Jag slipper operationen (!!!) och kan framöver förhoppningsvis bara njuta av kusten. Nu blir det att leta upp Vilma och åka till vårt nya hostel. Dags att upptäcka surfers! Life is good again.
(Måste tacka Sverige för den sjukvård vi har. Behövde inte betala något på sjukhuset på grund av samarbetet mellan Sverige och Australien. Annars hade det blivit $1600. Understryk dollar tecknet, rätt mycket pengar...)
Va läskigt det låter! Skönt att du är på benen igen Klara. Njut sista tiden. Ska jag boka in dig/er båda på lite jobbdagar? (Går ju att boka av sen). Eller vill du vänta till du kommer hem? Jag är bara kvar nu på jobbet två veckor till sen börjar jag nytt!!! Kram!