Det bästa med resan
Den första juni, 147 dagar har gått och fem återstår. Tiden börjar rinna ut, resan närmar sig sitt slut. Tankarna börjar flytta sig fram i tiden, vad ska hända nu när vi kommer hem? Svenska sommaren, sommarjobb, familjen och alla ni vänner där hemma.
Men det är även nu vi inser hur bra vi har haft det. Saker man inte vill lämna, det man kommer sakna, det man vill ta med sig hem.
Visst skulle det kunna vara stränderna och värmen men trots allt finns det annat som väger tyngre. Alla människor vi har träffat. Kanske att det låter klyschigt, men det är de bästa souvenirerna man kan tänka sig. James, Qaruna, François, Moritz, Evelina, Leo, Josefin, Menno, Paul, Simon, Ferdi, Anthony, Kate med flera. Kan vi inte bara slänga ner er i bagaget?
Varför tycker vi att just Fraser Island var det bästa stoppet på resan? Var det ön i sig eller var det våra nyfunna vänner. Utan dem hade vi aldrig haft lika kul.
Allt känns så lätt när man är här, vi alla befinner oss i samma situation. Alla är nyfikna vill träffa nya människor, dela erfarenheter och upptäcka världen. Man bor tillsammans och söker trygghet i varandra. På en månad känns det som man är vänner för livet.
Sen kommer dagen då det är dags att resa vidare. Farväl efter farväl. Nu hoppas vi såklart att vi får se alla snart igen. Tills dess lever vi på minnena.
Simons födelsedag. Vi vaknade upp i en svit, drömmen efter att ha bott på hostel i en månad. Här levde vi ett liv i lyx. Dagen bestod av strandhäng, restaurang besök och skönt sällskap. Avslutades med ett nattdopp, höjdpunkten på dagen.